Jag tänkte vi skulle gå igenom vecka 30 som jag befinner mig i nu. !!OBS, kan innehålla TW då både kropp och vikt nämns!! 

 

 

Magen ser just nu ut såhär. Den har en liten bristning, men destu fler vid midjan som jag hade innan jag blev gravid. Jag som alltid har spelat fotboll eller volleyboll och haft idrott i skolan plötsligt inte gjorde nånting utav det längre, så fick kroppen sig en liten chock, och några bristningar började synas. 

 

Jag mår annars bra, jag sover oftast hela nätter, äter som vanligt, har inga cravings, inte ryggont eller sån jättejobbig foglossning. Dock så ligger bebisen på höger sida av magen vilket gör att jag är helt öm på den sidan, sparkarna gör mer ont nu än tidigare och ibland går verkligen luften ur mig. 

 

Det börjar bli tungt att vända sig i sängen eller att komma upp från soffan, Calle får ibland hjälpa mig upp hehe. Men annars så känner jag mig relativt smidig. 

 

 

Men annars så är det många tankar kring förlossningen som väntar, jag har drömt nu två nätter i rad att det blir ett akut ks. Drömde även om första gången hen kom upp på bröstet och det bokstavligen sprutade bröstmjölk överallt haha! Drömmarna har sedan vi plussade känns jätteverkliga och en känsla av det skulle kunna hända i verkligheten känns inte alls långt borta. Tankarna snurrar mycket kring vart vi ska föda, vilken smärtlindring ska användas, och hur går en förlossning egentligen till? 

 

Sammanfattningsvis så mår både jag och bebisen bra. Alla värden ser bra ut och det lilla hjärtat tickar på så fint. Vågen visar +4 kg, men det känns som om jag har gått upp mer. Jag har fått både höfter och rumpa som jag aldrig tidigare har haft, en liten önskan som jag har är: kunde det inte ha satt sig på brösten? Eller delat lite 50/50 iaf? 

 

Min magkänsla börjar mer och mer luta åt att det är liten fotbollskille därinne. Och denna väntan och längtan? Hur kan man längta efter någon så otroligt mycket, fast man aldrig har träffats tidigare? Vill bara ha min bebis här och nu! Bara 10 veckor kvar...